Nu sitter vi på spetsen av Oia, och blickar ut mot den annalkande solnedgången. Vi har lyckats med konststycket att hitta en lugn plats, utan för mycket turister med sina surrande kameror. Kan vi frysa detta ögonblick? Jag vill stanna kvar här i evighet. /b

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *