Det här killar i magen. Jag sitter helt själv i en liten gul låda. Flera meter över marken – 2 kilometer över havet… Om jag vänder mig om och sneglar över axeln så kan jag se mina kamrater på skidor. Det är lite småläskigt, men utsikten ä magnifik! När vi möts där nere så ska Brelind få berätta hur smalt och brant det var i backen så jag vet om jag ska våga nästa gång! :-)
Nu har jag kommit så långt "ner" att jag inte har några direkta referenspunkter – jag kan se att jag är högre upp än de rätt höga granarna som växer här, jag ser också att det är en bra bit kvar till hustaken i St Anton… Jag kan se vårt hotell tydligt nu i alla fall, snart nere då! Lock i öronen och ca 12 minuter äldre! Möjligen lite mer gråhårig också! :-)